Ny adress
Hej, gottegrisar! Bloggen har flyttat. De nya domänerna ligger på: http://and.unionen.se/
Besök mig där vettja!
Besök mig där vettja!
Karl-Funkel, russindocent
Hejsan allihopa. Det är jag som är Karl-Funkel Garfunkel, doktor och docent i russin. Ja, jag forskar om russin altså. Jag är ganska duktig faktiskt. Idag kom jag till exempel fram till att Eldorados russin inte alls är nått att ha jämfört med ICAs. För en finsmakare alltså. I ren desperation över att jag nu hade en ask Eldorado-russin att äta upp sköljde jag ner den bistra eftersmaken med julmust. Aaaaaah, mycket bättre. Nyttigtnyttigt. En hel julmustflaska gick åt men de jävla Eldorado-russina var minsann inte slut! Jag kastade ut några genom fönstret och resten sprang jag in och gömde under grannens kudde. Mufffillibaba. Nåja, är det nån som har några frågor? Nähä. Nä, då cyklar väl jag tillbaks till universitetet då.
Fröken i klassen avbryter och säger att Fjodor på tredje raden minsann viftar med handen och vill fråga.
Jaha, svarar jag. Jag trodde att tjockisen hade satt nått i halsen och viftade efter hjälp. Jaja, vad undrar du då, fläskis?
Killen sväljer lite saliv och undrar om det är högt näringsglukoliseringsvärde i russin.
Jag himlar kraftigt med ögonen för att meddela att frågan var dum. Och för att vinna lite tid eftersom jag aldrig har hört om nått näringsglukoliseringsvärde. Jag tar upp den tomma russinkartongen ur fickan. Ehm... Ja, alltså det är ju ALLMÄNT KÄNT att ehm... Jag läser frenetiskt efter nått näringsfrenoriseringsskit eller vad det nu var.
Ehmm... Ja alltså vi professorer och doktorer och såntdärnt vet ju att om man äter en sån här kartong så motsvarar det det natriumintag man får i sig av att äta 156 mikrogram koksalt. Minsann.
Nu plockar jag upp min portfölj från bordet och kramar den med båda armarna mot bröstet och springer mot dörren för att komma ur salen innan nån mer hinner ställa en fråga. Så cyklar jag till universitetet och sätter mig i biblioteket och läser en tidning.
Jävla Eldorado-russin.
Fröken i klassen avbryter och säger att Fjodor på tredje raden minsann viftar med handen och vill fråga.
Jaha, svarar jag. Jag trodde att tjockisen hade satt nått i halsen och viftade efter hjälp. Jaja, vad undrar du då, fläskis?
Killen sväljer lite saliv och undrar om det är högt näringsglukoliseringsvärde i russin.
Jag himlar kraftigt med ögonen för att meddela att frågan var dum. Och för att vinna lite tid eftersom jag aldrig har hört om nått näringsglukoliseringsvärde. Jag tar upp den tomma russinkartongen ur fickan. Ehm... Ja, alltså det är ju ALLMÄNT KÄNT att ehm... Jag läser frenetiskt efter nått näringsfrenoriseringsskit eller vad det nu var.
Ehmm... Ja alltså vi professorer och doktorer och såntdärnt vet ju att om man äter en sån här kartong så motsvarar det det natriumintag man får i sig av att äta 156 mikrogram koksalt. Minsann.
Nu plockar jag upp min portfölj från bordet och kramar den med båda armarna mot bröstet och springer mot dörren för att komma ur salen innan nån mer hinner ställa en fråga. Så cyklar jag till universitetet och sätter mig i biblioteket och läser en tidning.
Jävla Eldorado-russin.
Här är mitt liv
Var bara tvungen att lägga in ett citat från en gamal vänner-skyddad Lunar-dagbok. Ibland älskar ja mig själv. Du kommer förmodligen inte alls förstå det här. :)
"[...] Tjo och hej. Faaan, jag fyller 19 idag och busschaffisar tror att jag är TIO-TOLV! Faan, jag måste jobba på min image! Jag måste börja jobba med mina nya hantlar, jag måste börja prata med lite mörkare röst, jag måste få ordning på min frisyr, jag måste börja få skrovlig äcklig gubbhud i ansiktet, jag måste... sluta tillåta mig att göra bort mig. Riktiga grabbar, män, får inte talla på sin stolthet. Man ska inte ens tänka tanken att det är okej att ha sån självdistans att det är okej att trycka sig mot en vägg iklädd rosa kort kjol, en uppdragen t-shirt och med en vindruva i munnen. Det funkar inte så! Gör man sånt är man gay. eller dum i huvvet. Jag antar att jag är dum i huvvet."
"Vill också passa på att säga att jag inte skriver dagbok ordentligt längre -- jag hinner/orkar inte. Jag skrev en jätteviktig i tisdags, men när jag skulle skicka den blev det nått fel och den försvann. Faaan, det var då jag hade körlektion och blev kallas för "lilla vän" av körskoleläraren, körde gatan vid polishuset upp med programeringslärar-Yngve som (fick vi senare veta) fyllde år och cyklade framför min bil iklädd kavaj. Det var även då det såg ut som att jag föjde efter en tant från Fonus och in på Willys där jag lyckade skaka mig av henne (hon skakade av sig mig, sett ur hennes synvinkel) vid bananerna. Det var, snabbt skrivet, det jag hade skrivit om då. "
13 maj 2005 -- En konstig dag i mitt liv
Vi fortsätter med en ännu skönare betraktelse från en annan dag i somras när jag jobbat på ICA tillsammans med min käääära moooor:
"Har ni ingen Expressen?" har varit den vanligaste frågan idag tror jag. "Nej, tyvärr!" har varit det självklara svaret. För det hade hänt nått mysko så Expressen kom inte till ICA Munkedal förän vid klockan ett eller nått... Kanske tolv, minns inte...
I alla fall var det en gubbe som frågade efter Expressen. "Nej tyvärr" svarade jag. Så kom han med GT (som vi ju alla vet är Göteborgs-tidningen med typ samma innehåll bara att det är lite västsvenska nyheter inklämda här och där).
"Jasså, det fick bli GT. Ja det är ju samma sak.", sa jag som satt där i kassan och försökte vara konversabel.
"Nej, det är det inte" svarade gubben och här kunde mitt konverseringsförsök vart över om jag inte svarat:
"Jooo, det är det allt! Det är bara lite lokala nyheter också annars är det samma skvaller!"
Gubben var tyst, tog sin tidning och gick ut till sin Volvo.
Apporopå GT kan jag föra vidare en historia min käääära mamma berättade förrut när jag berättat min GT/Expressen-historia.
Det var så att hon satt i kassan och en tant hade handlat. Så skulle hon ta tidningar och frågade mamma som då satt i kassan vilka två som var lika.
"Det är två som det står samma i, vilka är det?"
Mamma som kanske inte är så hajj på det här med tidningar gav en lite osäker blick som svar. (Jag vet inte om hon gjorde det, men det här är min dagbok och här skriver jag det som verkar bäst för stunden)
"Jo, du förstår att jag och min man brukar alltid ha varsin tidning att läsa och när vi läst dem så bytar vi och läser den andra. Och jag glömmer alltid vilka det är där det står samma så jag har köpt fel tidningar flera gånger! Och han blir så arg!"
"Jaha", sa mamma, "Då tror jag att det är de där du ska köpa", och så pekade hon på - jojo! - GT och Expressen.
"Är du säker?", svarade damen med hela sin personlighet i darrande och skakande form. "Han blir så arg!"
Och det var först förrut som mamma förstod att GT och Expressen är typ samma tidning... Haha jag skrattade så hela kvarteret sattes i gungning... Stackars lilla tanten... Undrar hur det gick!
Haha gött skoj att jobba med mamma i alla fall. En av de förrutom min bror som har typ likadan humor som mig... Och när vissa kunder är så jävla skrattretande (varken de vill eller inte) är det inte mycket att göra... Haha"
Tänk nu också på att inte missa inlägget här under som jag också skrev nu ikväll minsann ;) God natt
"[...] Tjo och hej. Faaan, jag fyller 19 idag och busschaffisar tror att jag är TIO-TOLV! Faan, jag måste jobba på min image! Jag måste börja jobba med mina nya hantlar, jag måste börja prata med lite mörkare röst, jag måste få ordning på min frisyr, jag måste börja få skrovlig äcklig gubbhud i ansiktet, jag måste... sluta tillåta mig att göra bort mig. Riktiga grabbar, män, får inte talla på sin stolthet. Man ska inte ens tänka tanken att det är okej att ha sån självdistans att det är okej att trycka sig mot en vägg iklädd rosa kort kjol, en uppdragen t-shirt och med en vindruva i munnen. Det funkar inte så! Gör man sånt är man gay. eller dum i huvvet. Jag antar att jag är dum i huvvet."
"Vill också passa på att säga att jag inte skriver dagbok ordentligt längre -- jag hinner/orkar inte. Jag skrev en jätteviktig i tisdags, men när jag skulle skicka den blev det nått fel och den försvann. Faaan, det var då jag hade körlektion och blev kallas för "lilla vän" av körskoleläraren, körde gatan vid polishuset upp med programeringslärar-Yngve som (fick vi senare veta) fyllde år och cyklade framför min bil iklädd kavaj. Det var även då det såg ut som att jag föjde efter en tant från Fonus och in på Willys där jag lyckade skaka mig av henne (hon skakade av sig mig, sett ur hennes synvinkel) vid bananerna. Det var, snabbt skrivet, det jag hade skrivit om då. "
13 maj 2005 -- En konstig dag i mitt liv
Vi fortsätter med en ännu skönare betraktelse från en annan dag i somras när jag jobbat på ICA tillsammans med min käääära moooor:
"Har ni ingen Expressen?" har varit den vanligaste frågan idag tror jag. "Nej, tyvärr!" har varit det självklara svaret. För det hade hänt nått mysko så Expressen kom inte till ICA Munkedal förän vid klockan ett eller nått... Kanske tolv, minns inte...
I alla fall var det en gubbe som frågade efter Expressen. "Nej tyvärr" svarade jag. Så kom han med GT (som vi ju alla vet är Göteborgs-tidningen med typ samma innehåll bara att det är lite västsvenska nyheter inklämda här och där).
"Jasså, det fick bli GT. Ja det är ju samma sak.", sa jag som satt där i kassan och försökte vara konversabel.
"Nej, det är det inte" svarade gubben och här kunde mitt konverseringsförsök vart över om jag inte svarat:
"Jooo, det är det allt! Det är bara lite lokala nyheter också annars är det samma skvaller!"
Gubben var tyst, tog sin tidning och gick ut till sin Volvo.
Apporopå GT kan jag föra vidare en historia min käääära mamma berättade förrut när jag berättat min GT/Expressen-historia.
Det var så att hon satt i kassan och en tant hade handlat. Så skulle hon ta tidningar och frågade mamma som då satt i kassan vilka två som var lika.
"Det är två som det står samma i, vilka är det?"
Mamma som kanske inte är så hajj på det här med tidningar gav en lite osäker blick som svar. (Jag vet inte om hon gjorde det, men det här är min dagbok och här skriver jag det som verkar bäst för stunden)
"Jo, du förstår att jag och min man brukar alltid ha varsin tidning att läsa och när vi läst dem så bytar vi och läser den andra. Och jag glömmer alltid vilka det är där det står samma så jag har köpt fel tidningar flera gånger! Och han blir så arg!"
"Jaha", sa mamma, "Då tror jag att det är de där du ska köpa", och så pekade hon på - jojo! - GT och Expressen.
"Är du säker?", svarade damen med hela sin personlighet i darrande och skakande form. "Han blir så arg!"
Och det var först förrut som mamma förstod att GT och Expressen är typ samma tidning... Haha jag skrattade så hela kvarteret sattes i gungning... Stackars lilla tanten... Undrar hur det gick!
Haha gött skoj att jobba med mamma i alla fall. En av de förrutom min bror som har typ likadan humor som mig... Och när vissa kunder är så jävla skrattretande (varken de vill eller inte) är det inte mycket att göra... Haha"
Tänk nu också på att inte missa inlägget här under som jag också skrev nu ikväll minsann ;) God natt
Nörd-ungdomar och Påvens sexliv
Idag tänker jag skriva om massa tråkig shit. Är det en bra säljande början på dagens blogg? Kanske; folk blir nog lite nyfikna på vad shiten egentligen är. Och vad påvens sexliv har med saken att göra. Huuu.
Jag har blivit mättad. Mer än tillfredsställd, nästan äcklad skulle man kunna säga. Expressen.se har en kröniketävling för ungdomar, och denna digra avdelning är inget man besöker utan en högrep och en fackla. Ni vet vad det är för sorts människor som skriver in till sånna tävlingar; det är äckliga finniga pluggisungar som har korrekta åsikter som man själv redan accepterat. Missförstå mig inte, jag har själv varit en äcklig finnig pluggis. Numera är jag bara äcklig och finnig. Nåväl.
Egentligen är det inte alls konstigt att ungar skriver så tråkiga texter. Jag menar, deras liv har redan passerat oss andra. Inte orkar jag läsa en text om nån som klagar på sin gympalärare för att han inte tar hänsyn till vattenrädda elever. Gympalärare finns inte i mitt liv längre.
Tjejerna skriver om dagens tjejideal med stora bröst och små kläder medan killarna skriver om dagens killideal och att killar inte alls vill knulla till varje pris. Sen skrivs det om porr, mobbing och särbehandling. Som brukligt när unga släpps fram i media.
Är det ingen som är glad? Är det ingen som släpper det där gamla och skriver om nått kul och udda? Som den där gången då mormor låtsades vara tysk turist och gick runt och snackade låtsastyska med försäljarna på Haparandas julmarknad?
Jag ser plötsligt på mig själv. Hur glad är jag på en skala?
Men inte för att jag hatar de där ungarna som skriver krönikor, inte alls. Jag vill bara inte läsa deras krönikor, men varför? Kanske för att jag är likadan, kanske för att jag har fått små jävla konkurrenter. Fast nej, jag skulle aldrig palla med att skriva om dagens kvinliga ideal. Lite för allvarligt för mig kanske. Vem bryr sig... Låt Linda Rosing och de där fula systrarna Plosjö vika ut sig. Enda gången jag stör mig på det är när jag går förbi Slitzomslaget på Pressbyrån.
När jag tänker efter skriver nog jag också om det, tror jag har gjort det nån gång i alla fall... Att alla ska färga håret blont och förstora sina bröst. Själv sitter jag här med blonderat hår (men dock små bröst, I'm a man for God's sake...). Visserligen skulle det bara vara en kul grej. Jag ska definitivt ha tebax mitt bruna hår sen. Det ska bli trevligt.
Det är nog faktiskt inte "ungdomarnas" (man ska skriva så, även om jag höll på att skriva "ungarnas" vilket är GROVT förnedrande mot unga...) ämnesval jag stör mig på. Det är nog snarare att de är så politiskt korrekta. De tycker rätt, de tycker inget konstigt. De skriver tråkigt. Men alla måste gå igenom det för att kunna skriva bra. Faktiskt.
Åter till mitt hår. Medieteknik (som jag pluggar på Linköpings universitet, Norrköping) hade sin årliga MidsommarphesT för några veckor sen, och för att chocka etablisemanget kletade jag och kompis-Emil ner huvvena med blekmedel. Emil höll sig till manualen och gjorde nått bedömt slingaktigt, jag (som inte alls läst manualen utan lyssnade på Emil istället) kletade ner hela håret med geggan. Nästan allt i alla fall, visst var det väl inte riktigt hundraprocentigt, emn vem bryr sig. Visst saknar jag mitt bruna riktiga braiga hår, men hade jag inte gjort det hade jag ångrat mig. Tvärtom är det där blonda håret en symbol över att jag vågar. Över att jag vågar kasta mig ut i helt galna grejer. Det är trevligt på nått sätt. Har man inga andra kvalitéer kan man i alla fall vara lite galen. Wet 'n' crazy -- That's me.
Jag har vart alldeles för långrandig idag, mycket tråk. En bra text ska vara snärtig och ganska kort och innehålla nått bra, roligt eller sex. Det borde Expressen skriva i sina guider för barnen, förlåt ungdomarna. Och då ska det inte vara nått sladdrigt om hur bra det är att vänta med sex tills man är gift utan det ska vara chockerande. "Påven knullar också" hade varit en spännande titel.
Det här sista skrev jag kanske bara för att... jag måste försöka sticka ut på nått sätt... Kan han den där [and] vara allvarlig en hel blogg? Inte idag i alla fall.
I alla fall, om nån nu läst ända hit bara för att få veta nått om påvens sexliv, så har jag väl nämnt det förr. Den där hemliga gången från påvens privata bibliotek. Där älskarinnor enligt hemliga källor ska ha smugit in och tallat på det heligaste äpplet i Vatikanstaten. Äpple i symbolisk form kära du. Herre gud, det är kristendomen vi snackar om. Haha nu kom jag att tänka på Runar Sögaard. Gamle Runar. Undrar om kristendomen håller på att gå ner sig med alla kändisar som drar ner religionen i skiten. Runar som är mytoman, Kristi Brud (inte den på lunar) som... jaaa, säg nått den flickan inte gjort, och Carola som är typ besatt och använder kristendomen för att tjäna pengar. Goshgoshgosh, det är ganska mysigt att slippa tro på nån Gud. Kanske blir lite lättare typ när man ska dö, men livet, det lever man nog bäst utan en Gud som man ska glädja innan man ens kan tänka på sin egen glädje. Mums, clementiner!
Jag har blivit mättad. Mer än tillfredsställd, nästan äcklad skulle man kunna säga. Expressen.se har en kröniketävling för ungdomar, och denna digra avdelning är inget man besöker utan en högrep och en fackla. Ni vet vad det är för sorts människor som skriver in till sånna tävlingar; det är äckliga finniga pluggisungar som har korrekta åsikter som man själv redan accepterat. Missförstå mig inte, jag har själv varit en äcklig finnig pluggis. Numera är jag bara äcklig och finnig. Nåväl.
Egentligen är det inte alls konstigt att ungar skriver så tråkiga texter. Jag menar, deras liv har redan passerat oss andra. Inte orkar jag läsa en text om nån som klagar på sin gympalärare för att han inte tar hänsyn till vattenrädda elever. Gympalärare finns inte i mitt liv längre.
Tjejerna skriver om dagens tjejideal med stora bröst och små kläder medan killarna skriver om dagens killideal och att killar inte alls vill knulla till varje pris. Sen skrivs det om porr, mobbing och särbehandling. Som brukligt när unga släpps fram i media.
Är det ingen som är glad? Är det ingen som släpper det där gamla och skriver om nått kul och udda? Som den där gången då mormor låtsades vara tysk turist och gick runt och snackade låtsastyska med försäljarna på Haparandas julmarknad?
Jag ser plötsligt på mig själv. Hur glad är jag på en skala?
Men inte för att jag hatar de där ungarna som skriver krönikor, inte alls. Jag vill bara inte läsa deras krönikor, men varför? Kanske för att jag är likadan, kanske för att jag har fått små jävla konkurrenter. Fast nej, jag skulle aldrig palla med att skriva om dagens kvinliga ideal. Lite för allvarligt för mig kanske. Vem bryr sig... Låt Linda Rosing och de där fula systrarna Plosjö vika ut sig. Enda gången jag stör mig på det är när jag går förbi Slitzomslaget på Pressbyrån.
När jag tänker efter skriver nog jag också om det, tror jag har gjort det nån gång i alla fall... Att alla ska färga håret blont och förstora sina bröst. Själv sitter jag här med blonderat hår (men dock små bröst, I'm a man for God's sake...). Visserligen skulle det bara vara en kul grej. Jag ska definitivt ha tebax mitt bruna hår sen. Det ska bli trevligt.
Det är nog faktiskt inte "ungdomarnas" (man ska skriva så, även om jag höll på att skriva "ungarnas" vilket är GROVT förnedrande mot unga...) ämnesval jag stör mig på. Det är nog snarare att de är så politiskt korrekta. De tycker rätt, de tycker inget konstigt. De skriver tråkigt. Men alla måste gå igenom det för att kunna skriva bra. Faktiskt.
Åter till mitt hår. Medieteknik (som jag pluggar på Linköpings universitet, Norrköping) hade sin årliga MidsommarphesT för några veckor sen, och för att chocka etablisemanget kletade jag och kompis-Emil ner huvvena med blekmedel. Emil höll sig till manualen och gjorde nått bedömt slingaktigt, jag (som inte alls läst manualen utan lyssnade på Emil istället) kletade ner hela håret med geggan. Nästan allt i alla fall, visst var det väl inte riktigt hundraprocentigt, emn vem bryr sig. Visst saknar jag mitt bruna riktiga braiga hår, men hade jag inte gjort det hade jag ångrat mig. Tvärtom är det där blonda håret en symbol över att jag vågar. Över att jag vågar kasta mig ut i helt galna grejer. Det är trevligt på nått sätt. Har man inga andra kvalitéer kan man i alla fall vara lite galen. Wet 'n' crazy -- That's me.
Jag har vart alldeles för långrandig idag, mycket tråk. En bra text ska vara snärtig och ganska kort och innehålla nått bra, roligt eller sex. Det borde Expressen skriva i sina guider för barnen, förlåt ungdomarna. Och då ska det inte vara nått sladdrigt om hur bra det är att vänta med sex tills man är gift utan det ska vara chockerande. "Påven knullar också" hade varit en spännande titel.
Det här sista skrev jag kanske bara för att... jag måste försöka sticka ut på nått sätt... Kan han den där [and] vara allvarlig en hel blogg? Inte idag i alla fall.
I alla fall, om nån nu läst ända hit bara för att få veta nått om påvens sexliv, så har jag väl nämnt det förr. Den där hemliga gången från påvens privata bibliotek. Där älskarinnor enligt hemliga källor ska ha smugit in och tallat på det heligaste äpplet i Vatikanstaten. Äpple i symbolisk form kära du. Herre gud, det är kristendomen vi snackar om. Haha nu kom jag att tänka på Runar Sögaard. Gamle Runar. Undrar om kristendomen håller på att gå ner sig med alla kändisar som drar ner religionen i skiten. Runar som är mytoman, Kristi Brud (inte den på lunar) som... jaaa, säg nått den flickan inte gjort, och Carola som är typ besatt och använder kristendomen för att tjäna pengar. Goshgoshgosh, det är ganska mysigt att slippa tro på nån Gud. Kanske blir lite lättare typ när man ska dö, men livet, det lever man nog bäst utan en Gud som man ska glädja innan man ens kan tänka på sin egen glädje. Mums, clementiner!
Flickan med lycka
Jag har så mycket att skriva egentligen! Mycket som händer. Men jag orkar inte idag. Det kommer. Något försenat, men nån gång kommer det. Om det är nått bra. Och egentligen; vem bryr sig? Jag. Bra, det räcker!
Idag var det videoproduktionsredovisning. Vi har fått tre timmars råmaterial med massa olika småklipp som vi skulle foga samman till en film. Idag var det premiär för "Farmors film". Grymt bra. Eller i alla fall okej. Den ligger på LiU-hubben folks!
Du är en vara. Visst är du. Tror du mig inte? Du går varken på gatan eller snackar porrigt i telefonen för 19.90 i minuten. Men andra handlar med dig. Ditt liv är varan.
I förtroende berättar Sune allt om Susanne för Rolf. I utbyte får han förtroligt allt det senaste om Nisses senaste klagomål över sexlivet med frugan. Allt är förtroligt och inget går vidare. Inte förrän Sune träffar Susanne och berättar allt om Nisses och Agnethas sexliv. Hon visste redan, Helena berättade. Som omedveten "betalning" för att Susanne berättade om hur Rolf och Marianne går mot en allt säkrare skilsmässa.
När Susanne tar hissen ner från Helena tittar hon på sig själv i spegeln. Hon rättar till en hårtest som hänger ner över ansiktet. Hon ser blek ut. Hon mår skit. Jävla fan.
När hissen stannar på entréplan föser hon upp dörren och halvspringer mot utgången. Det känns som att hon ska spy. Spy ut all ångest över livet. Bort. Men när hon kommer ut och står och hulkar över ett cykelställ ut i en buske kommer inget. Den svala luften smeker hennes kinder. Föser håret bakåt. Hon antas tungt. Reser sig upp, rättar till håret med de handskbeklädda händerna och tittar sig runt om någon sett henne.
Sen går hon bortåt i mörkret. Med gatlyktor som enda sällskap.
Berömt Ronnie Sandahl på Aftonbladet förr. Visst, han är bra, men han verkar ha slabbat ner sig lite. I förra Stockholmskrönikan skickar han tjurigt gnäll till Olinda och Patrick. Två stackars människor som var med i Paradise Hotel på fyran förra året. Finns knappt i mitt liv måste jag säga...
Man märker att Ronnie har inblick i medielivet och när han skriver en så intern krönika på redaktionella sidor i en tidning för gemene man, då känns det lite... Hämnd-aktigt. Tänkte han att Patrick skulle få sin lilla hämnd när han skickade in krönikan för publicering?
I senaste krönikan skriver han en fin text om en tjej. Slutet känns gammalt och dåligt. Alla kan inte skriva bra jämt, jag ska verkligen inte kasta kompresser i kandilabern, som man brukar säga. Bara noterar. Jag gillar Ronnie ändå. Han är bra.
Mörkret har sänkt sig och ensamheten.
Och Mörkret. Är mina närmsta vänner.
Flickan med självlysande hår dyker upp.
Ur en gränd, ut på trottoaren. Dyker hon upp.
Jag följer henne. Jag har inget annat att göra och vill heller inget annat. Jag ska följa.
Flickan med självlysande hår.
En kort kappa täcker hennes smärta kropp. Flickan med självlysande hår.
Knähöga stövlar har hon. Flickan med självlysnade hår.
Jag är säker på att hon är allt man vill ha.
Flickan med självlysande hår.
Allt jag vill ha.
Hennes steg är snabba, min puls likaså.
Hennes klackar korsar gator. Torg.
Bilarna skingras för henne, men när jag.
När jag ska förbi är de tillbaks.
Parken är mörk. Men när hon går i den in.
Lyses stigen upp som på dagen och jag vet.
Flickan med självlysande hår. Är ingen vanlig brud.
Bakom ett träd är hon sedan borta.
Borta. Borta. Borta.
Jag står och hämtar andan och vrider huvudet som en uggla.
Vart är hon?
Flickan med självlysande hår?
Genom en lucka i stammen tittar hon ut.
Med flera andra ler hon. Betraktar mig.
Jag är inte mogen. Inte dags.
Ännu dröjer det tid innan jag kan se.
Luckan till världen hon hittat.
Hittat och bor uti nu.
Hon och de andra i lyckliga världar.
Flickan med självlysande hår.
Körkortsångest är ett evigt ord.
Idag var det videoproduktionsredovisning. Vi har fått tre timmars råmaterial med massa olika småklipp som vi skulle foga samman till en film. Idag var det premiär för "Farmors film". Grymt bra. Eller i alla fall okej. Den ligger på LiU-hubben folks!
Du är en vara. Visst är du. Tror du mig inte? Du går varken på gatan eller snackar porrigt i telefonen för 19.90 i minuten. Men andra handlar med dig. Ditt liv är varan.
I förtroende berättar Sune allt om Susanne för Rolf. I utbyte får han förtroligt allt det senaste om Nisses senaste klagomål över sexlivet med frugan. Allt är förtroligt och inget går vidare. Inte förrän Sune träffar Susanne och berättar allt om Nisses och Agnethas sexliv. Hon visste redan, Helena berättade. Som omedveten "betalning" för att Susanne berättade om hur Rolf och Marianne går mot en allt säkrare skilsmässa.
När Susanne tar hissen ner från Helena tittar hon på sig själv i spegeln. Hon rättar till en hårtest som hänger ner över ansiktet. Hon ser blek ut. Hon mår skit. Jävla fan.
När hissen stannar på entréplan föser hon upp dörren och halvspringer mot utgången. Det känns som att hon ska spy. Spy ut all ångest över livet. Bort. Men när hon kommer ut och står och hulkar över ett cykelställ ut i en buske kommer inget. Den svala luften smeker hennes kinder. Föser håret bakåt. Hon antas tungt. Reser sig upp, rättar till håret med de handskbeklädda händerna och tittar sig runt om någon sett henne.
Sen går hon bortåt i mörkret. Med gatlyktor som enda sällskap.
Berömt Ronnie Sandahl på Aftonbladet förr. Visst, han är bra, men han verkar ha slabbat ner sig lite. I förra Stockholmskrönikan skickar han tjurigt gnäll till Olinda och Patrick. Två stackars människor som var med i Paradise Hotel på fyran förra året. Finns knappt i mitt liv måste jag säga...
Man märker att Ronnie har inblick i medielivet och när han skriver en så intern krönika på redaktionella sidor i en tidning för gemene man, då känns det lite... Hämnd-aktigt. Tänkte han att Patrick skulle få sin lilla hämnd när han skickade in krönikan för publicering?
I senaste krönikan skriver han en fin text om en tjej. Slutet känns gammalt och dåligt. Alla kan inte skriva bra jämt, jag ska verkligen inte kasta kompresser i kandilabern, som man brukar säga. Bara noterar. Jag gillar Ronnie ändå. Han är bra.
Mörkret har sänkt sig och ensamheten.
Och Mörkret. Är mina närmsta vänner.
Flickan med självlysande hår dyker upp.
Ur en gränd, ut på trottoaren. Dyker hon upp.
Jag följer henne. Jag har inget annat att göra och vill heller inget annat. Jag ska följa.
Flickan med självlysande hår.
En kort kappa täcker hennes smärta kropp. Flickan med självlysande hår.
Knähöga stövlar har hon. Flickan med självlysnade hår.
Jag är säker på att hon är allt man vill ha.
Flickan med självlysande hår.
Allt jag vill ha.
Hennes steg är snabba, min puls likaså.
Hennes klackar korsar gator. Torg.
Bilarna skingras för henne, men när jag.
När jag ska förbi är de tillbaks.
Parken är mörk. Men när hon går i den in.
Lyses stigen upp som på dagen och jag vet.
Flickan med självlysande hår. Är ingen vanlig brud.
Bakom ett träd är hon sedan borta.
Borta. Borta. Borta.
Jag står och hämtar andan och vrider huvudet som en uggla.
Vart är hon?
Flickan med självlysande hår?
Genom en lucka i stammen tittar hon ut.
Med flera andra ler hon. Betraktar mig.
Jag är inte mogen. Inte dags.
Ännu dröjer det tid innan jag kan se.
Luckan till världen hon hittat.
Hittat och bor uti nu.
Hon och de andra i lyckliga världar.
Flickan med självlysande hår.
Körkortsångest är ett evigt ord.
Fulhet och Födelsedagar
En schlabbig blogg idag, kära vänner. Jag är ledsen, men just nu orkar jag inget annat.
Käkade middag nu vid halv tio. Helt sjukt! Min mage har låtit i timmar. Men nu är det la bra igen. Fast den verkar lite chockad för dne håller på och låter hela tiden. Gnyr typ. Nåja, får ta det som en läxa och inte plåga den så mer. Härligt att dela med sig lite av sin maginfo till alla där ute i sajberspäjjs, som Farmor (i Farmors Film, alla MT-ettor haha) skulle sagt.
Det är ganska mycket som jag egentligen saknar respekt nog för att snacka vilt om, men vissa saker pratar man inte om. Det retar bara upp. Alltså är jag tyst. Vi kör på det gamla att snacka bakom rygg och hålla tyust istället för att prata rakt ut till varann och undvika missförstånd och osämja typ. S¨å härligt exotiskt svenskt, inte sant! Glättigt leende. Förresten tror jag inte alls att det är särskilt svenskt, det är nog snarare så att det är mänskligt på nått sätt. Äckligt falskt...ågat säga vad han vill iaf när han var full. På sätt och vis obehagligt att höra vissa saker, eller iaf lite tragiskt på nått sätt, men det får man acceptera. Men i mitt huvud brinner han i helvetet.
Förresten har jag stiftat lite bekantskap med en som visst också har v
Varför klankar vi så gärna ner på Sverige förståss? Bara för att du är kass, så behöver vi alla inte vara det liksom. Jävla tycka-synd-om-syndrom.
På tal om dåligt självförtroende måste jag bara citera Kristi_Bruds dagbok på Lunar. Han är grymt respektlös och ful i käften. Lavvit! Idag drog han dessutom igång ett resonemng som hade passat Richard i "Ally", för att tjata lite om Ally (hon nämns en gång till, hold on folks!). Nåja, here it comes:
"Folk behöver bara ha en aning sviktande självförtroende för att känna sig fula. Fula för att man måste tycka synd om sig för NÅNTING, eller vad? Majoriteten av dom fula är inte ens fula i den bemärkelsen att dom är allvarligt frånstötande, de har bara ett jävligt tråkigt utseende som är ungefär lika sexuellt upphetsande som mina tapeter."
Det blir värre, men det ska jag inte ta här, den äran får han allt ta på sig själv. :)
Vissa saker måste man släppa. Känns bättre då faktiskt. Man kan inte ha hur mycket som helst. Till slut blir det nått som blir lidande. Och då får man prioritera om. Speciellt när det är nått onödigt. Nått som man gör utan nytta, liksom. Nått som inte spelar nån roll. Det släpper man. Och så mår man förhoppningsvis bättre. Känns som att det hjälper att inse ett och annat.
Känns som om man blir leken med, även omd et nog inte är meningen. Protected.
Idag fyller Aftonbladet 175 år. Hurra hurra. "Vem bryr sig då?" mumlar nån i publiken. Ja jag i alla fall, som den medienörd jag är... Köpte dagens tidning bara för att få bläddra igenom de fyra sidor bestående av faksimil (nytryck, folks!) från första numret minsann. :P Inte för att jag har tid att läsa skiten dock. Undrar vad jag gör med all min tid. Vet du? Förrutom att sitta med videoproduktion dååårååå... Om jag ens gör det? I alla fall tar det hela dagaaaaaaaar...
Sova nu snart. God natt. Och grattis Lindas syster Ann! (Som om hon läser, men ändå! Dagens grattis!)
UPPDATERAT klockan 01:54. Usch, suttit och jobbat med videoproduktion med Teo via MSN. Mjahaja. Suck. Ännu en dag från vårt liv som aldrig kommer åter. Livet har börjat gå läskigt fort nu känner jag! Snart är jag 93, tjohej!
Stör mig lite på alla möjliga och det sitter naturligtvis bara i mitt huvud. Nästan. Delvis iaf. Shit in it, osm man säger.
DAGENS LÅT:
Sherry Darling med Bruce Springsteen för tusan! Känd från Ally McBeal ;)
Käkade middag nu vid halv tio. Helt sjukt! Min mage har låtit i timmar. Men nu är det la bra igen. Fast den verkar lite chockad för dne håller på och låter hela tiden. Gnyr typ. Nåja, får ta det som en läxa och inte plåga den så mer. Härligt att dela med sig lite av sin maginfo till alla där ute i sajberspäjjs, som Farmor (i Farmors Film, alla MT-ettor haha) skulle sagt.
Det är ganska mycket som jag egentligen saknar respekt nog för att snacka vilt om, men vissa saker pratar man inte om. Det retar bara upp. Alltså är jag tyst. Vi kör på det gamla att snacka bakom rygg och hålla tyust istället för att prata rakt ut till varann och undvika missförstånd och osämja typ. S¨å härligt exotiskt svenskt, inte sant! Glättigt leende. Förresten tror jag inte alls att det är särskilt svenskt, det är nog snarare så att det är mänskligt på nått sätt. Äckligt falskt...ågat säga vad han vill iaf när han var full. På sätt och vis obehagligt att höra vissa saker, eller iaf lite tragiskt på nått sätt, men det får man acceptera. Men i mitt huvud brinner han i helvetet.
Förresten har jag stiftat lite bekantskap med en som visst också har v
Varför klankar vi så gärna ner på Sverige förståss? Bara för att du är kass, så behöver vi alla inte vara det liksom. Jävla tycka-synd-om-syndrom.
På tal om dåligt självförtroende måste jag bara citera Kristi_Bruds dagbok på Lunar. Han är grymt respektlös och ful i käften. Lavvit! Idag drog han dessutom igång ett resonemng som hade passat Richard i "Ally", för att tjata lite om Ally (hon nämns en gång till, hold on folks!). Nåja, here it comes:
"Folk behöver bara ha en aning sviktande självförtroende för att känna sig fula. Fula för att man måste tycka synd om sig för NÅNTING, eller vad? Majoriteten av dom fula är inte ens fula i den bemärkelsen att dom är allvarligt frånstötande, de har bara ett jävligt tråkigt utseende som är ungefär lika sexuellt upphetsande som mina tapeter."
Det blir värre, men det ska jag inte ta här, den äran får han allt ta på sig själv. :)
Vissa saker måste man släppa. Känns bättre då faktiskt. Man kan inte ha hur mycket som helst. Till slut blir det nått som blir lidande. Och då får man prioritera om. Speciellt när det är nått onödigt. Nått som man gör utan nytta, liksom. Nått som inte spelar nån roll. Det släpper man. Och så mår man förhoppningsvis bättre. Känns som att det hjälper att inse ett och annat.
Känns som om man blir leken med, även omd et nog inte är meningen. Protected.
Idag fyller Aftonbladet 175 år. Hurra hurra. "Vem bryr sig då?" mumlar nån i publiken. Ja jag i alla fall, som den medienörd jag är... Köpte dagens tidning bara för att få bläddra igenom de fyra sidor bestående av faksimil (nytryck, folks!) från första numret minsann. :P Inte för att jag har tid att läsa skiten dock. Undrar vad jag gör med all min tid. Vet du? Förrutom att sitta med videoproduktion dååårååå... Om jag ens gör det? I alla fall tar det hela dagaaaaaaaar...
Sova nu snart. God natt. Och grattis Lindas syster Ann! (Som om hon läser, men ändå! Dagens grattis!)
UPPDATERAT klockan 01:54. Usch, suttit och jobbat med videoproduktion med Teo via MSN. Mjahaja. Suck. Ännu en dag från vårt liv som aldrig kommer åter. Livet har börjat gå läskigt fort nu känner jag! Snart är jag 93, tjohej!
Stör mig lite på alla möjliga och det sitter naturligtvis bara i mitt huvud. Nästan. Delvis iaf. Shit in it, osm man säger.
DAGENS LÅT:
Sherry Darling med Bruce Springsteen för tusan! Känd från Ally McBeal ;)
Te och Tre-Tjejen
Visst, det finns uppenbarligen folk som bryr sig om mina små tankar. Fast kanske skulle du inte vara så pigg på att läsa det här mitt uppe i en gosigt mysig och intim stund med din partner? I alla fall har jag testat detta för att se om det fanns nån marknad för detta. Det finns det inte.
Ikväll känner jag mig gammal. Jag ska minsann inte på förfest och präktigt nog ska jag heller inte till studentkrogen och supa-supa-suupa heller... Jag ska vara hemma och tvätta. Visst fan läste du rätt, medan 90% av polarna och andra löst bekanta är ute och rullar hatt är Andreas hemma och tvättar. 20-22 är det prydligt infört i bokningsschemat. Kom på det när jag var på toa förut. Nåja, sånt ska man inte skriva om... Fast det är ju vedertaget att man tänker bra där... Inte bara magont som släpper på vattenklosetten helt enkelt. Nåväl... (För bakgrundsfakta till "Nåväl...", läs förra bloggtexten...)
Jag har så mycket skit att bara bubbla om! Jag fattar inte vart allt kommer ifrån, och jag fattar inte hur jag lyckas få tyst på mig själv i änden av varje bloggtext! I alla fall har jag ikväll bevisat att jag redan är på den nivån andra blir på när de blir fulla. Grattis till mig, billiga krogkvällar och noll bakfylla. Fast det gäller att jag är på sånt här humör då med... och det är jag ganska ofta i och för sig... Lustoigt nog inte på krogen. Det är inte alls lustigt förresten. Not at all.
Det har ringts från ett konstigt nummer till mig flera gånger på sistone. Undrat vem det har vart. Om spionagiska organisationer håller koll på mig och bevakar när jag är hemma och sådär...
Idag ringde det. Jag stapplade in från Linda och Teo och fläckte tag i min telefon. "Andreas" Vad hon svarade kommer jag inte ihåg. Hon som hedanefter benämms som "Tjejen från Tre". Tjejen från Tre undrade om jag ville nappa på 3Bomben, "som du säkert har hört talas om och sett reklam för", sa hon. "Nej", sa jag. "Jasååååååå" sa hon. Flera gånger faktiskt. Hon upprepade detta "Jasåååååååå". Hon förklarade mer om erbjudandet och jag lyckades med nöd och näppa hindra mig själv från att säga "Jasåååååååååå".
Vi connectade riktigt, jag och Tjejen från Tre. Faktiskt. Mer och mer började vårat samtal låta som två polare som snackar med varann. Lite skämt. Hon svor. "Oj förlåt att jag svor!" sa hon hastigt. Jag skrattade och frågade om det var svårt att vara sådär korrekt i telefon. "Ja", sa hon. Jag sa att hon kunde få ringa mig och träna lite ibland. Inte alls med mening att låta raggig utan mer för att vara charmig kanske, jag vet inte...
Jag frågade om hon själv skulle nappa på erbjudandet (jag älskar att få telefonförsäljare att jobba lite för att få det de vill ha, sen kan man ändå säga nej om man vill, fast det är elakt!) Hon sa att hon redan hade en värstingversion av det abonnemang hon ville pracka på mig. Good answer, baby...
Jag sa ja. Man kunde skicka tebax skiten om man inte ville och det kostade inte mycket. Kan vara värt det liksom... Ny telefon fick man på köpet och allt verkade så bra så. 18 månaders bindningstid, javisst...
Hon frågade om mitt personnummer.
- Åttisex nollfem tretton.
- Åh, 86? Jag med!
Hihi, så snackade vi lite om det... Sen la vi på och hon sa att hon skulle ringa igen om [jag hörde inte vad hon sa.]. Sen gick jag bara runt och tänkte på denna ljuva flicka från Tre. Undrar vem hon är... Nåja, jag antar att jag har kommit över henne nu.
Jag har gjort det igen! Stekt köttbullar som blivit så förkolnade att de kunnat användas som ammunition under trettioåriga kriget... Dessa köttbullar skulle kunna döda vilket kung som helst, hur hård han än månde vara.
Tekväll med Linda. Trots att jag håller på som jag gör, tjatar och gnäller. Hon är snäll, det är hon! Väldigt bra!
Rubrikångest och pannkaka
Jag tänkte att vi skulle börja med att titta oss omkroing i världen idag. Då vänder vi oss till Expressen.se bara för att vara lite wajlda åkk kräjsy. Minsann. Linda Skugge gastar idag från just den sajten i alla fall: "Varför måste ni få allt serverat, pubbeungar?" Håller med henne. Och samtidigt tänker jag tanken hur jag och kompis-Emil satt och degade på mitt rum häromdan. I väntan på Gay Army-kväll med gänget, haha hur sjukt patetiskt låter inte det då? Nåja, ibland måste man sakta ner. Man måste betrakta sig själv som från utomkropps. Alla har vi ett och annat att inse. Ett och annat att fundera på. Nåväl.
Jag har faktiskt passerat puberteten för den delen! Eller jag tror det... Jag vet inte... får kanske författa ett brev till en slumpvis utvald tjejtidning och fråga om jag är normal. Ja just det, var vänder sig killar med sina normal.problem? Tjejer har sina skittidningar där de lär sig suga av killar redan i trean liksom... Kilar har... Slitz? Moore? Aktuell Rapport? Näää, men Slitz... Vafan! Fast alla har KP! Både tjejer och killar kan gosa ner sig på pojk- eller flickrummet och inse att just deras könsorgan är helt normalt. Bra KP!
Nåväl har jag börjat använda. Ordet alltså. Som en ursäkt för att snacka skit. Typ. Eller jag vet inte, jag kanske gör det nu igen. Snackar skit menar jag. Nåväl.
Cap&Design heter en formgivningsnörderi-tidning. Jag älskar den! Den kostar 79 kronor per nummer och är inte mycket mer värd de pengarna än Amelia skulle vara. Menmen, lite grann. Och jag fick tag i en billigare prenumeration, skulle aldrig köpt den annars. Kanske bläddra i en på bibblan. Det är en sån tidning. Ögongodis i ickeporr-bemärkelse. Fiiint. :)
Skulle sätta en rubrik på den här bloggtexten när jag skrivit klart allt. "Vad ska jag döpa den till idag?", typ... Jag är lite kvällstidningsskadad och tar gärna rubriker som kittlas och ger nyfikenhet. Gärna nått med -- eller som kan tolkas som om -- sex, då vill folk läsa. (Så kanske det är Anna!)
Fast inte idag. Nä, faktiskt inte alls ofta, det är nog mest på Lunarstorm när man vill att folk ska läsa. När man vill frälsa världen med sitt skitsnack, precis som några skickliga PR-snubbar gjorde med Bibeln för några år sen. Några tusen sådär.
Som jag funderade. Och så blev rubriken inte bättre än så! (Och när jag skrev detta hade jag ännu inte bestämt nån rubrik! Rubrikångest idag! Ja, där satta den!)
Äta bör man ändå dör man, som det gamla talesättet säger. Torrt skratt. Nåväl. Funderade ett tag på att steka pannkakor. Ska jag vara ärlig hade jag gjort det redan igår om jag hade haft mjölk hemma. Och idag vet jag inte. Fan vad det dryper av fett om pannkakor. Har börjat tänka lite så nu... Trots att jag inte behöver oroa mig. Träning skulle jag fan må bra av, men jag är inget akutfall än. Det vet jag... Och det är nog inte ute-fetman jag är rädd för. Det är nog mer det där med kolesterol å shit. En dag sitter man där med igentäppta blodådror. "Plötsligt händer det" som Teo mycket fyndigt sa, haha.
En vacker dag ska vi dö, andra ska vi inte som Stenmark sa nångång. Stenmark är en mycket vis person! Nåväl.
Kräm äter jag. Eller snarare: jag äter kräm. Nån jävla lågkalorikräm jag köpte igår när jag och Grann-kompis-Linda var och handlade. Grann-kompis-Linda köpte en gurka och en klubba. Och jag köpte massa bra skit. Till exempel lågkalorikräm. Inte för att det är lågkalorikräm utan därför att det var skogsbärsjävlar i. Eller nått sånt, gott var det inte i alla fall. Jo, lite surt bara. Men man ska fan ha mjölk i! Det blir det nästa krämsession, det lovar jag!
Idag brottades jag mot tiden för att hinna skriva klart, skriva ut och lämna in en analys för en hemsida. Jag hann inte. Luften gick ur mig. "Jaha, så det är det här som är döden?". Först blev jag förbannad. Hade sprungit runt som en jävla dvärg (jag vet inte om de springer mer än andra, men på Fortet ser det ut så, det är nog bara för att de har kortare ben. Egentligen borde dvärgar få springa en kortare runda av Stockholm Marathon! Nåväl...) bland datasalarna. Alla utom en var upptagen och i denna välsignade sal funkade inte skrivaren.
En stund efter att jag suttit i föreläsningssalen insåg jag hur jag satt där och var sur och töntig. Det är nog dels jag själv och dels min mormor som har gett mig den egenskapen. C'est la vie, det är som det är, har man skjutit prästen i vrångstrupen så har man. Tjena liksom. Bara att acceptera. Skickade ett mail för att förklara mig och kanske lätta mitt hjärta, till examinatorn. Bifogade min analys för att bevisa att jag faktiskt inte ljög. Han var snäll och tog emot den i efterskott.
Ger mig fan på att jag inte blir godkänd på den nu bara för det.
Oj, här skriver jag av mig. Nåja, inget privat i alla fall. Inget sånt på hjärtat nu och det är bra. Det är när jag skreiver sån här skit som jag skriver näst bäst. Tror jag. Fast vettefan om nån orkar läsa allt det här. Det är bra, för då kan jag smuggla in de privata bitarna h'är när ni är som minst uppmärksamma eller kanske till och med inte läser mer. Oj, nu blev det ögonen på helspänn där ja. Jaja, då är det dags att sluta. Man ska sluta när man är på topp! Eller när man fattar hur värdelös man är. Jag slutar nånstans däremellan. Bara för att. Nåväl.
Jag har faktiskt passerat puberteten för den delen! Eller jag tror det... Jag vet inte... får kanske författa ett brev till en slumpvis utvald tjejtidning och fråga om jag är normal. Ja just det, var vänder sig killar med sina normal.problem? Tjejer har sina skittidningar där de lär sig suga av killar redan i trean liksom... Kilar har... Slitz? Moore? Aktuell Rapport? Näää, men Slitz... Vafan! Fast alla har KP! Både tjejer och killar kan gosa ner sig på pojk- eller flickrummet och inse att just deras könsorgan är helt normalt. Bra KP!
Nåväl har jag börjat använda. Ordet alltså. Som en ursäkt för att snacka skit. Typ. Eller jag vet inte, jag kanske gör det nu igen. Snackar skit menar jag. Nåväl.
Cap&Design heter en formgivningsnörderi-tidning. Jag älskar den! Den kostar 79 kronor per nummer och är inte mycket mer värd de pengarna än Amelia skulle vara. Menmen, lite grann. Och jag fick tag i en billigare prenumeration, skulle aldrig köpt den annars. Kanske bläddra i en på bibblan. Det är en sån tidning. Ögongodis i ickeporr-bemärkelse. Fiiint. :)
Skulle sätta en rubrik på den här bloggtexten när jag skrivit klart allt. "Vad ska jag döpa den till idag?", typ... Jag är lite kvällstidningsskadad och tar gärna rubriker som kittlas och ger nyfikenhet. Gärna nått med -- eller som kan tolkas som om -- sex, då vill folk läsa. (Så kanske det är Anna!)
Fast inte idag. Nä, faktiskt inte alls ofta, det är nog mest på Lunarstorm när man vill att folk ska läsa. När man vill frälsa världen med sitt skitsnack, precis som några skickliga PR-snubbar gjorde med Bibeln för några år sen. Några tusen sådär.
Som jag funderade. Och så blev rubriken inte bättre än så! (Och när jag skrev detta hade jag ännu inte bestämt nån rubrik! Rubrikångest idag! Ja, där satta den!)
Äta bör man ändå dör man, som det gamla talesättet säger. Torrt skratt. Nåväl. Funderade ett tag på att steka pannkakor. Ska jag vara ärlig hade jag gjort det redan igår om jag hade haft mjölk hemma. Och idag vet jag inte. Fan vad det dryper av fett om pannkakor. Har börjat tänka lite så nu... Trots att jag inte behöver oroa mig. Träning skulle jag fan må bra av, men jag är inget akutfall än. Det vet jag... Och det är nog inte ute-fetman jag är rädd för. Det är nog mer det där med kolesterol å shit. En dag sitter man där med igentäppta blodådror. "Plötsligt händer det" som Teo mycket fyndigt sa, haha.
En vacker dag ska vi dö, andra ska vi inte som Stenmark sa nångång. Stenmark är en mycket vis person! Nåväl.
Kräm äter jag. Eller snarare: jag äter kräm. Nån jävla lågkalorikräm jag köpte igår när jag och Grann-kompis-Linda var och handlade. Grann-kompis-Linda köpte en gurka och en klubba. Och jag köpte massa bra skit. Till exempel lågkalorikräm. Inte för att det är lågkalorikräm utan därför att det var skogsbärsjävlar i. Eller nått sånt, gott var det inte i alla fall. Jo, lite surt bara. Men man ska fan ha mjölk i! Det blir det nästa krämsession, det lovar jag!
Idag brottades jag mot tiden för att hinna skriva klart, skriva ut och lämna in en analys för en hemsida. Jag hann inte. Luften gick ur mig. "Jaha, så det är det här som är döden?". Först blev jag förbannad. Hade sprungit runt som en jävla dvärg (jag vet inte om de springer mer än andra, men på Fortet ser det ut så, det är nog bara för att de har kortare ben. Egentligen borde dvärgar få springa en kortare runda av Stockholm Marathon! Nåväl...) bland datasalarna. Alla utom en var upptagen och i denna välsignade sal funkade inte skrivaren.
En stund efter att jag suttit i föreläsningssalen insåg jag hur jag satt där och var sur och töntig. Det är nog dels jag själv och dels min mormor som har gett mig den egenskapen. C'est la vie, det är som det är, har man skjutit prästen i vrångstrupen så har man. Tjena liksom. Bara att acceptera. Skickade ett mail för att förklara mig och kanske lätta mitt hjärta, till examinatorn. Bifogade min analys för att bevisa att jag faktiskt inte ljög. Han var snäll och tog emot den i efterskott.
Ger mig fan på att jag inte blir godkänd på den nu bara för det.
Oj, här skriver jag av mig. Nåja, inget privat i alla fall. Inget sånt på hjärtat nu och det är bra. Det är när jag skreiver sån här skit som jag skriver näst bäst. Tror jag. Fast vettefan om nån orkar läsa allt det här. Det är bra, för då kan jag smuggla in de privata bitarna h'är när ni är som minst uppmärksamma eller kanske till och med inte läser mer. Oj, nu blev det ögonen på helspänn där ja. Jaja, då är det dags att sluta. Man ska sluta när man är på topp! Eller när man fattar hur värdelös man är. Jag slutar nånstans däremellan. Bara för att. Nåväl.
Vuxenpoäng
Flyttat hemifrån. Börjat på universitet. ICA-kort. Egen toaborste. Kastruller och svinto och eget smör i kylen. Vuxen bara för det? Skulle inte tro det. När en kärring kommer för att föreläsa börjar alla grabbar skratta och snacka skit om henne. Innan. Innan man ens vet om att hon faktiskt inte har mycket att säga. Hon har en rosa kofta.
Det snackas skit om lärare... fast vad ska man göra? När en lärare inte går att derivera. För att den inte fyller nån funktion?
Vad gör man när folk vänder sig bort och inte vill vara med? Lägga sig i? Andras ansvar... Vad ska de göra?
Hon kände sig ganska stolt. Hon hade, i alla fall för idag lyckats släppa allt det där. Lyckats se på sitt liv med de strama tyglar som kanske behövdes. Känslor var borta, hon visste att det måste bli så. I just detta liv som hon levde idag fanns ingen plats för sådana känslor. Hon accepterade det. Hon pratade med sina misslyckade vänner och lyckades reglera sina repliker så att inget skryt kom ut, för att inte framställa de andra som misslyckade. Hon visste att denna självbehärskning inte skulle hålla länge.
Nördar har bestämt sig för att knäcka Idol. Och rösta fram en looser. Fruktansvärt elakt mot Jens att peka ut honom så, även om det inte var meningen. Nu ikväll ville juryn skicka hem Jens. Skulle RaddaJens.com:s kampanj som faktiskt fått otroligt genomslag lyckas? Var ganska intressant att se!
Trots allt blev han utröstad. Härligt att se. Bra. Undrar hur sura alla RaddaJens-nördar är nu! Kan inte låta bli att le lite...
Tycker inte att han var rövkass som folk sa... Han var okej. Men det var hans tur nu tror jag. Inte för att jag följt Idol alls, men... ja.
Det snackas skit om lärare... fast vad ska man göra? När en lärare inte går att derivera. För att den inte fyller nån funktion?
Vad gör man när folk vänder sig bort och inte vill vara med? Lägga sig i? Andras ansvar... Vad ska de göra?
Hon kände sig ganska stolt. Hon hade, i alla fall för idag lyckats släppa allt det där. Lyckats se på sitt liv med de strama tyglar som kanske behövdes. Känslor var borta, hon visste att det måste bli så. I just detta liv som hon levde idag fanns ingen plats för sådana känslor. Hon accepterade det. Hon pratade med sina misslyckade vänner och lyckades reglera sina repliker så att inget skryt kom ut, för att inte framställa de andra som misslyckade. Hon visste att denna självbehärskning inte skulle hålla länge.
Nördar har bestämt sig för att knäcka Idol. Och rösta fram en looser. Fruktansvärt elakt mot Jens att peka ut honom så, även om det inte var meningen. Nu ikväll ville juryn skicka hem Jens. Skulle RaddaJens.com:s kampanj som faktiskt fått otroligt genomslag lyckas? Var ganska intressant att se!
Trots allt blev han utröstad. Härligt att se. Bra. Undrar hur sura alla RaddaJens-nördar är nu! Kan inte låta bli att le lite...
Tycker inte att han var rövkass som folk sa... Han var okej. Men det var hans tur nu tror jag. Inte för att jag följt Idol alls, men... ja.
Potter och förlorare
Harry Potter var bra. Det var den. En trea får den för bättre än så var den inte. Man blir nog alltid besviken första gången. Ni vet... Men Azkaban-filmen gillade jag första gången jag såg den. Härligt efter de två första mesfilmerna av Ensam Hemma-regissören typ. Men den här gången, jag vet inte. Det var nog för mycket att trycka in i en film. Även om mycket fattades var för mycket kvar tror jag... Man fick inte tid att vara ledsen över dödsfall, man hade inte tid att få se alla fascinerande relationer figurerna emellan, för att de inte var tillräckligt viktiga för att få vara med. Visst, det var väl rätt. Det var en okej film.
Måsta lägga mig snart. Men först ska jag studsa bort från datorn, plocka ur linserna (låta ögonen andas everybody!) och kanske läsa i boken... I cirkelns mitt har börjat hetta till nu framemot mitten.
Jag och Anna ser fram emot da Vinci-kod-filmen! Mycket! Det satt vi och kved om i mörkret under Potterfilmens reklam...
Det finns människor som skulle kunna beskrivas som för dumma. Sånna som ser gott i människor och är naturligt glada. De skulle kunna beskrivas som lägre stående än alla bitchar som tänker,räknar matte och slickar åt olika håll och sparkar åt ett annat... Jag älskar i alla fall de där glada... Jag är övertygad om att de faktiskt är högre stående, snäppet vassare. Har fattat vad som är grejen med livet.
LINDA SKUGGE:
- Jag känner mest att jag inte har tid med sånt här. Jag menar: varför skulle jag sitta där? Jag har ju annat att göra än att sitta på Operaterassen (sic) och frysa och äta äcklig fisk.
På Nerikes Allehandas fråga om hon är en dålig förlorare säger hon:
- Ja, det är klart. Vem är bra förlorare? Alla vill ju vinna.
Från Dagens Media, avd. Mjodu...!
NATTENS LÅT:
Gråa dagar med Winnerbäck. Hans lite tempoiga låtar är bra! Linda lyssnade på den när jag hoppade dit in och nu lyssnar jag. Kanske hade Anders kunnat studsa in och bli påverkad av mig i sin tur, men jag har stängt dörren och låst. Och förmodligen sover han djupt och gott.
Jag med snart hoppas jag. Sleep tight, my lovers!
Jag stör mig så otroligt på mig själv och jag är inte ensam om det. Jag vet, det är noterat.
Ska försöka växa upp också. Ska försöka. Eller säger jag bara så? Jag ska försöka! Vi
låtsas som ingenting, mattan är lagd till sin korrekta plats och vecken är borta. Inte nog
med det; den är rentvättad och alla problem som låg undansopade under den. Borta.
Ska försöka växa upp också. Ska försöka. Eller säger jag bara så? Jag ska försöka! Vi
låtsas som ingenting, mattan är lagd till sin korrekta plats och vecken är borta. Inte nog
med det; den är rentvättad och alla problem som låg undansopade under den. Borta.
Måsta lägga mig snart. Men först ska jag studsa bort från datorn, plocka ur linserna (låta ögonen andas everybody!) och kanske läsa i boken... I cirkelns mitt har börjat hetta till nu framemot mitten.
Jag och Anna ser fram emot da Vinci-kod-filmen! Mycket! Det satt vi och kved om i mörkret under Potterfilmens reklam...
Det finns människor som skulle kunna beskrivas som för dumma. Sånna som ser gott i människor och är naturligt glada. De skulle kunna beskrivas som lägre stående än alla bitchar som tänker,räknar matte och slickar åt olika håll och sparkar åt ett annat... Jag älskar i alla fall de där glada... Jag är övertygad om att de faktiskt är högre stående, snäppet vassare. Har fattat vad som är grejen med livet.
LINDA SKUGGE:
- Jag känner mest att jag inte har tid med sånt här. Jag menar: varför skulle jag sitta där? Jag har ju annat att göra än att sitta på Operaterassen (sic) och frysa och äta äcklig fisk.
På Nerikes Allehandas fråga om hon är en dålig förlorare säger hon:
- Ja, det är klart. Vem är bra förlorare? Alla vill ju vinna.
Från Dagens Media, avd. Mjodu...!
NATTENS LÅT:
Gråa dagar med Winnerbäck. Hans lite tempoiga låtar är bra! Linda lyssnade på den när jag hoppade dit in och nu lyssnar jag. Kanske hade Anders kunnat studsa in och bli påverkad av mig i sin tur, men jag har stängt dörren och låst. Och förmodligen sover han djupt och gott.
Jag med snart hoppas jag. Sleep tight, my lovers!
En dag på poesiaftonen
Steg mot scengolvsbrädorna ekar i salen. En mikrofon slås på och nån dunkar på den. Dunkdunkdunk. "Ehm... Testing, testing... Ett, två å tre! Ja, nu var jag inne i sustämet ja! ... Ehm..."
En liten papperslapp tas fram.
Harkel ... "När man inte har nått vettigt att säga ska man vara tyst, antar jag. Tyst både här och där. Kanske för att man har för vettiga saker att säga... Det är tyst i alla fall. Stänger av mikrofonen igen och avlägsnande steg ekar bort.
En liten papperslapp tas fram.
Harkel ... "När man inte har nått vettigt att säga ska man vara tyst, antar jag. Tyst både här och där. Kanske för att man har för vettiga saker att säga... Det är tyst i alla fall. Stänger av mikrofonen igen och avlägsnande steg ekar bort.
Smitning i Gestapo-Sminkbutiken
Alla är upptagna. Här sitter jag. Allt är så bra. Men nått saknas. Jag har valt det själv skulle vissa säga. Men det har jag inte. Lite tomt. Men allt är så bra!
Har haft en trevlig dag med Marika, den gamle filuren sen gymnasiet. Gick på stan och letade hårfärg och glodde i designerboutiquerna... Och inne på Kicks där Marika skulle köpa hårfärg rev en kärring ner en burk hårgelé som studsade ner och rullade in under en hylla. Min blick på henne. Hennes blick ner på golvet. Sen mot Marika som pratade i telefon. Marika tittade inte dit. Tanten: "Ojdå!" och så gick hon. Där stod jag som en osynlig betraktare. Det var bisarrt.
Sen patrullerade en i personalen runt oss i butiken medan Marika snackade med pojkvännen i telefon. Klack, klack, klack. Varje gång hon satte ner klacken i parketten. Lite gestapo.feeling där på Kicks, men vafaan... inte så att jag är där så ofta att det är ett störande moment i mitt liv. De kan väl inte veta att vi är två ungdomar som kommer från Östrabos uppfostringsanstalt där vi noggrannt blivit uppfostrade och dresserade av förstaklassens tråkiga svenskalärare, virriga fysiklärare, konstiga och krulliga biologi-lärarkandidater, plugghästfjäskande mattelärare, rundnätta datalärare och galna skåningar till medialärare... Nostalgi.
Sen drog vi till Gripen och fixade pizza som verkligen smakade BRA! Man ska inte göra egen deg, man ska köpa mix. Fan vad bra! Mättmättmätt! Sen blev det TV-gloing och sen följde jag henne hem. Mest för att det var trevligt, men man ska vara rädd om sina älsklingar, nu när fler och fler knullsugna idioter väljer att ta vad de inte kan få. Väl uppe vid Fenix vädrades det minsann i en lägenhet. Vi är säkra på att de hade sex. Säker sex vet jag inte, men sex måste de ha haft, för fönstret stod öppet och sällskapades av en fläkt som sprutade in kall luft i rummet; fatta att det snart är vinter. Då har man inte fönstret öppet hur som helst. Och så fanns där en våningsäng. Nåväl.
Fan vad hon är viktig! Längesen. Jag har jävligt kul med dig, tack för idag! :)
Gavin Degraw har, vad jag vet, bara gjort bra låtar. Perfekt att ladda i mp3-spelaren. Perfekta för att flankera mina tankefyllda promenader genom stan. Jag tänker, alltså finns jag? Jag finns, och jag tänker. Och vad fan ska jag skriva nu? Måste diska min gröttallrik sen igår.
Visst, folk får snoka i mina kökslådor. Min granne (Emil, japp, han) hade visst använt min knivvässare. Och lånade glatt ut dne till andra. Visst, inte så att folk inte får låna mina grejer, blev bara lite paff... Och så var det nått snusk i min kastrull imorse (nåja, klockan var typ ett när jag åt frukost). Snusket kan visserligen jag ha lämnat där, men det har jag inget minna av. Och det såg inte ut som gröt. Eller jo det gjorde det, men då skulle hela kastrullen varit full av'et och det var den inte... Nåja, who cares about mina husgeråd? Kniven hade nån använt med, men det kanske var jag. Fast det var nog igår. Vettefan om det var jag, men som sagt, vem bryr sig?
Från Aftonbladets Eftersnacks-sidor:
"[...]Ett annat program som gör mig vansinnig är detta "Hej Baberiba". Hur kan folk sitta och se detta som påminner om klassens timme på mellanstadiet. Hade det varit i min ungdom hade de åkt i fängelse för majestätsbrott. Ingenting får vara heligt längre - inte ens vår fina kungafamilj!"
Märks att gubben som skrev det här är just gubbe. Vem ska man klanka ner på om inte kungafamiljen? Visst gör det ett bra jobb och allt det där yadayadayada men Hey Baberibas kungafamilj rockar. Har börjat fatta deras storhet nu på sistone. Förresten är deras version av kronprinsessan Victoria jävligt sexig. Hoho.
Ingenting är heligt. Jo, olyckor och sånt ska så förbli, men att höja Gud, Kungen och vissa raser över andra är inget annat än felfelfel.
Förresten är det fars dag idag. Tack far, för att far är far och inte far från att vara far som far ska vara. Ringde och gratulerade min kära farsgubbe. Längesen man hörde av dem hemikring, emn det var trevligt. Min familj är så bra. De är roliga, trevliga och snygga. Precis som jag. ;)
Nåväl, pappa började rabbla Ungkarlsvisan som jag fiskade reda på på internet. Ganska rolig text att sitta och läsa högt och SNABBT, prova det, vettja.
The [and] slash Soltrålarna-avdelningen
Da - gens - vi - sa. Hej jag heter Andreas och är nittån å ja ska schunga Ungkarlsvisan. Harkel.
Ungkarlsvisan.
text och musik: Ruben Nilsson
Ja en ungkarl ä lycklig å fri!
Ingen människa lägger sej i
om han går på visiter
å andra inviter.
Han köper sin liter
å ger blanka fasen i allt hyckleri.
Ja en ungkarl ä lycklig å fri!
De ä fridfullt å lugnt ve hans bord.
Aldrig hör han ett ovänligt ord.
Ingen fruga som pratar
å grälar å gnatar
å tjatar å tjatar
om mat å om pengar å himmel å jord!
Nej, en ungkarl har lugnt ve sitt bord.
Han kan ta sej en tår om han vill.
Ja, han kommer å går som han vill.
Å i flickornas skara
där blinkar han bara
till Lisa å Klara
å allt va dom heter så hajar dom till!
Ja, en ungkarl han får som han vill!
Tänk så lugnt han ska ha kring sin säng
när han gnolar sin sista refräng.
Inga tårar ska fällas
å droppas å drällas.
De ska bara kvällas.
Så tyst som när frosten tar blomman på äng
ska han somna så lugnt i sin säng.
Kanske far han till himlen! Jaha!
För där ska dom ju ha det så bra!
Men när portvakten ser´en
så motar han ner´en
från trappan å ber´en
att dra rakt åt fanders, för de ska han ha
bara för att han haft´et så bra.
DAGENS CITAT:
"Det låter lite snuskigt egentligen... Passagen..."
Marika nån gång i gymnasiet..
Har haft en trevlig dag med Marika, den gamle filuren sen gymnasiet. Gick på stan och letade hårfärg och glodde i designerboutiquerna... Och inne på Kicks där Marika skulle köpa hårfärg rev en kärring ner en burk hårgelé som studsade ner och rullade in under en hylla. Min blick på henne. Hennes blick ner på golvet. Sen mot Marika som pratade i telefon. Marika tittade inte dit. Tanten: "Ojdå!" och så gick hon. Där stod jag som en osynlig betraktare. Det var bisarrt.
Sen patrullerade en i personalen runt oss i butiken medan Marika snackade med pojkvännen i telefon. Klack, klack, klack. Varje gång hon satte ner klacken i parketten. Lite gestapo.feeling där på Kicks, men vafaan... inte så att jag är där så ofta att det är ett störande moment i mitt liv. De kan väl inte veta att vi är två ungdomar som kommer från Östrabos uppfostringsanstalt där vi noggrannt blivit uppfostrade och dresserade av förstaklassens tråkiga svenskalärare, virriga fysiklärare, konstiga och krulliga biologi-lärarkandidater, plugghästfjäskande mattelärare, rundnätta datalärare och galna skåningar till medialärare... Nostalgi.
Sen drog vi till Gripen och fixade pizza som verkligen smakade BRA! Man ska inte göra egen deg, man ska köpa mix. Fan vad bra! Mättmättmätt! Sen blev det TV-gloing och sen följde jag henne hem. Mest för att det var trevligt, men man ska vara rädd om sina älsklingar, nu när fler och fler knullsugna idioter väljer att ta vad de inte kan få. Väl uppe vid Fenix vädrades det minsann i en lägenhet. Vi är säkra på att de hade sex. Säker sex vet jag inte, men sex måste de ha haft, för fönstret stod öppet och sällskapades av en fläkt som sprutade in kall luft i rummet; fatta att det snart är vinter. Då har man inte fönstret öppet hur som helst. Och så fanns där en våningsäng. Nåväl.
Fan vad hon är viktig! Längesen. Jag har jävligt kul med dig, tack för idag! :)
Gavin Degraw har, vad jag vet, bara gjort bra låtar. Perfekt att ladda i mp3-spelaren. Perfekta för att flankera mina tankefyllda promenader genom stan. Jag tänker, alltså finns jag? Jag finns, och jag tänker. Och vad fan ska jag skriva nu? Måste diska min gröttallrik sen igår.
Visst, folk får snoka i mina kökslådor. Min granne (Emil, japp, han) hade visst använt min knivvässare. Och lånade glatt ut dne till andra. Visst, inte så att folk inte får låna mina grejer, blev bara lite paff... Och så var det nått snusk i min kastrull imorse (nåja, klockan var typ ett när jag åt frukost). Snusket kan visserligen jag ha lämnat där, men det har jag inget minna av. Och det såg inte ut som gröt. Eller jo det gjorde det, men då skulle hela kastrullen varit full av'et och det var den inte... Nåja, who cares about mina husgeråd? Kniven hade nån använt med, men det kanske var jag. Fast det var nog igår. Vettefan om det var jag, men som sagt, vem bryr sig?
Från Aftonbladets Eftersnacks-sidor:
"[...]Ett annat program som gör mig vansinnig är detta "Hej Baberiba". Hur kan folk sitta och se detta som påminner om klassens timme på mellanstadiet. Hade det varit i min ungdom hade de åkt i fängelse för majestätsbrott. Ingenting får vara heligt längre - inte ens vår fina kungafamilj!"
Märks att gubben som skrev det här är just gubbe. Vem ska man klanka ner på om inte kungafamiljen? Visst gör det ett bra jobb och allt det där yadayadayada men Hey Baberibas kungafamilj rockar. Har börjat fatta deras storhet nu på sistone. Förresten är deras version av kronprinsessan Victoria jävligt sexig. Hoho.
Ingenting är heligt. Jo, olyckor och sånt ska så förbli, men att höja Gud, Kungen och vissa raser över andra är inget annat än felfelfel.
Förresten är det fars dag idag. Tack far, för att far är far och inte far från att vara far som far ska vara. Ringde och gratulerade min kära farsgubbe. Längesen man hörde av dem hemikring, emn det var trevligt. Min familj är så bra. De är roliga, trevliga och snygga. Precis som jag. ;)
Nåväl, pappa började rabbla Ungkarlsvisan som jag fiskade reda på på internet. Ganska rolig text att sitta och läsa högt och SNABBT, prova det, vettja.
The [and] slash Soltrålarna-avdelningen
Da - gens - vi - sa. Hej jag heter Andreas och är nittån å ja ska schunga Ungkarlsvisan. Harkel.
Ungkarlsvisan.
text och musik: Ruben Nilsson
Ja en ungkarl ä lycklig å fri!
Ingen människa lägger sej i
om han går på visiter
å andra inviter.
Han köper sin liter
å ger blanka fasen i allt hyckleri.
Ja en ungkarl ä lycklig å fri!
De ä fridfullt å lugnt ve hans bord.
Aldrig hör han ett ovänligt ord.
Ingen fruga som pratar
å grälar å gnatar
å tjatar å tjatar
om mat å om pengar å himmel å jord!
Nej, en ungkarl har lugnt ve sitt bord.
Han kan ta sej en tår om han vill.
Ja, han kommer å går som han vill.
Å i flickornas skara
där blinkar han bara
till Lisa å Klara
å allt va dom heter så hajar dom till!
Ja, en ungkarl han får som han vill!
Tänk så lugnt han ska ha kring sin säng
när han gnolar sin sista refräng.
Inga tårar ska fällas
å droppas å drällas.
De ska bara kvällas.
Så tyst som när frosten tar blomman på äng
ska han somna så lugnt i sin säng.
Kanske far han till himlen! Jaha!
För där ska dom ju ha det så bra!
Men när portvakten ser´en
så motar han ner´en
från trappan å ber´en
att dra rakt åt fanders, för de ska han ha
bara för att han haft´et så bra.
DAGENS CITAT:
"Det låter lite snuskigt egentligen... Passagen..."
Marika nån gång i gymnasiet..
Novellkarusell
Hälsade på min gamla kompis Markus som pluggar i Linköping. Faktiskt kände han inte igen mig där på perrongen. Han stod och tittade runt omkring och lät blicken glida över mig där jag närmade mig. Blicken lämnade mig och inget tecken på reaktion. Haha jaaa, ny jacka, lite längre hår som inte längre står upp, mössa (som jag typ aldrig velat ha förr, det sabbade ju uppåtluggen) och ny jacka sen vi träffades sist (han var med när jag köpte den, men det räknas inte, haha)
Människor kan förändras. Om omgivningen är den rätta. Tänk på det du!
Sen drog Anna ner mig i novellträsket! I min hemliga gömma där några av mina gamla texter ligger. Trevligt. :)
Trevligt kvällsmys på MSN med Linda (hemma imorrn igen, bra! :) ), Marika (åh, så synd att jag inte orkar festa idag! Vill ju träffa dig!) , Zara och Anna. Tjejer för hela slanten, haha.
En ny skrivbok öppnas. En blyertspenna vässas omsorgsfullt.
Jag ska börja med att göra allt klart för dig. Jag är inte populär. Jag skulle göra vad som helst för att få vara med i klubben för de lyckade. Klubben för de snygga, sociala, begåvade och roliga. Jag brukar visserligen få åtminstone VG på proven, men inte är jag lyckad för det. För jag är inte snygg, faktum är att jag alltid trott att jag varit lite söt (när jag har stått flera timmar framför spegeln och bara tittat på mig själv och poserat som om jag vore en modell – som om jag vore snygg.); jag är inte social, varje natt innan jag somnar brukar jag ligga och försöka komma på bra kommentarer att säga till folk när det blir pinsamt tyst. Men aldrig kommer mina kommentarer till användning. För jag är blyg. Alltså motsatsen till social. Kanske att jag är lite begåvad men eftersom jag inte är något annat, något av betydelse, så räknas inte det. För jag är heller inte rolig. Jag fattar inte hur vissa bär sig åt när de kastar ur sig en rolig kommentar stup i kvarten…
Åh vad jag önskar att jag också var med i klubben för de lyckade.
Människor kan förändras. Om omgivningen är den rätta. Tänk på det du!
Sen drog Anna ner mig i novellträsket! I min hemliga gömma där några av mina gamla texter ligger. Trevligt. :)
Trevligt kvällsmys på MSN med Linda (hemma imorrn igen, bra! :) ), Marika (åh, så synd att jag inte orkar festa idag! Vill ju träffa dig!) , Zara och Anna. Tjejer för hela slanten, haha.
En ny skrivbok öppnas. En blyertspenna vässas omsorgsfullt.
Jag ska börja med att göra allt klart för dig. Jag är inte populär. Jag skulle göra vad som helst för att få vara med i klubben för de lyckade. Klubben för de snygga, sociala, begåvade och roliga. Jag brukar visserligen få åtminstone VG på proven, men inte är jag lyckad för det. För jag är inte snygg, faktum är att jag alltid trott att jag varit lite söt (när jag har stått flera timmar framför spegeln och bara tittat på mig själv och poserat som om jag vore en modell – som om jag vore snygg.); jag är inte social, varje natt innan jag somnar brukar jag ligga och försöka komma på bra kommentarer att säga till folk när det blir pinsamt tyst. Men aldrig kommer mina kommentarer till användning. För jag är blyg. Alltså motsatsen till social. Kanske att jag är lite begåvad men eftersom jag inte är något annat, något av betydelse, så räknas inte det. För jag är heller inte rolig. Jag fattar inte hur vissa bär sig åt när de kastar ur sig en rolig kommentar stup i kvarten…
Åh vad jag önskar att jag också var med i klubben för de lyckade.
Hon blev sittande. Orden hade slagit henne i magen med samma kraft som om en boxare, med all sin kraft, försökt slå boxningshandsken genom henne.
Kanske hade orden alltid legat där bak i huvudet; jo, det var hon övertygad om att de gjort. Nu väcktes orden upp och började leva. Det hettade i kinderna. Hon skämdes. Hon tittade ner på de gulnade linjerade bladen. Gud vad pinsamt, att underlåta sig till sådan självömkan. Varför hade hon inte tagit tag i sitt liv redan då. Börjat snacka skit med andra, precis som alla andra "sociala". Hon behövde kanske inte vara rolig, men att i alla fall säga nått till sina klasskamrater och inte bara gå omkring som nått… pinsamt…
Det var inte så att hon helt saknat vänner, ånej. Men hon trivdes mycket bra själv. Ensam. Och det är en egenskap som inte är bra när man vill vara med i klubben.
Hon hade tyckt lite synd om sig själv. För att hon var så ensam. Så ensam som hon ville vara. Hon undrade vad andra tänkte om att hon alltid var ensam. Kanske trodde hennes föräldrar att hon var utan vänner. Så låg hon där i sin säng och försökte pressa fram några tårar. För att hon var så ensam. Som hon ville vara.
Kanske hade orden alltid legat där bak i huvudet; jo, det var hon övertygad om att de gjort. Nu väcktes orden upp och började leva. Det hettade i kinderna. Hon skämdes. Hon tittade ner på de gulnade linjerade bladen. Gud vad pinsamt, att underlåta sig till sådan självömkan. Varför hade hon inte tagit tag i sitt liv redan då. Börjat snacka skit med andra, precis som alla andra "sociala". Hon behövde kanske inte vara rolig, men att i alla fall säga nått till sina klasskamrater och inte bara gå omkring som nått… pinsamt…
Det var inte så att hon helt saknat vänner, ånej. Men hon trivdes mycket bra själv. Ensam. Och det är en egenskap som inte är bra när man vill vara med i klubben.
Hon hade tyckt lite synd om sig själv. För att hon var så ensam. Så ensam som hon ville vara. Hon undrade vad andra tänkte om att hon alltid var ensam. Kanske trodde hennes föräldrar att hon var utan vänner. Så låg hon där i sin säng och försökte pressa fram några tårar. För att hon var så ensam. Som hon ville vara.
Nu har du chansen att förverkliga dina drömmar - och på köpet tjäna en rejäl slant extra. Vi vänder oss till vanliga svenska tjejer som är nyfikna på den spännande filmbranschen och jobbet som skådespelerska.
Du är en pigg och glad tjej som är framåt och som tar för dig av livet. Du trivs också med att visa upp dig och vill gärna synas i olika sammanhang. Kanske har du någon gång sökt till en svensk ”dokusåpa”, - och drömt om att vara med och synas i tv. Du måste vara ha ett stort intresse för skådespeleri och vara intresserad av modellyrket.
Vad faaan, liksom... Gissa vart den här texten är hämtad? Fel. Från TreMags sajt. Förlaget som står bakom de flesta svenska porrtidningarna... Undrar hur man kan vilja snurra in osäkra tjejer i äckelträsket... Jovisst, att vara med i en dokusåpa är ungefär som att knulla på film... som bara schlabbiga kåtgubbar köper... inte bara, men ändå! Hur faan... *ryser*
Och du! Visst har väl du velat bli skådespelerska? Javisst, sök till porrisarna istället dååå! Där sätts din skådespelartalang på prov!
Sexig och skändad
Dokusåpastjärnan Robert Andersson (ja, Robban asså) gör ju som känt allt i sin makt för att inte bli bortglömd. Häromsistens bytte han namn till Drakwind, nått som hans flickvän inte var så intresserad av att heta. Nu byter han tillbaks till det gamla Andersson. Nåja, nu har han spelat ut den idén, då får vi se vad han hittar på härnäst. Egentligen borde man väl inte nämna hans namn eller ens skriva om vad han gör, som Aftonbladet gör. De spelar honom i händerna, liksom. Nåja. För mig är han bortglömd typ. Har väl nått att göra med min senilitet, men ändå.
I alla fall var jag och kompani på IKEA igår. Och jag passade på, det var min första riktiga IKEA-raid någonsin, och med riktig menas att man har pengar att köpa för. Tack CSN, jag ska försöka klara tentor så att jag får mer pengar av er.
En byrå inhandlades, så även ett bord, lampa, vägglampa och lite koppar och sånt där smått och gott. Byrån skändades ganska snabbt efter hemkomsten, en mycket osnygg spricka fram på en låda. Men det syns inte när man har mysbelysning, alltid nått... Men min sexiga byrå! Nåja.
En byrå inhandlades, så även ett bord, lampa, vägglampa och lite koppar och sånt där smått och gott. Byrån skändades ganska snabbt efter hemkomsten, en mycket osnygg spricka fram på en låda. Men det syns inte när man har mysbelysning, alltid nått... Men min sexiga byrå! Nåja.
Såg Jonas Åkerlund på morron-tv imorse. Najs med långt svartfärgat hår på en gammal gubbe... Nåja, han gör bra videor i alla fall. Tror jag, jag vet inte...
Förresten finns det folk som i sin iver att prata och finnas till kör över andra lite för mycket. Gör inte det... Det där med att inte fårstå allvaret, eller snarare övertolka allvaret, från andra hållet...
Förresten finns det folk som i sin iver att prata och finnas till kör över andra lite för mycket. Gör inte det... Det där med att inte fårstå allvaret, eller snarare övertolka allvaret, från andra hållet...
"Ja, jag ska bara gå och kissa!" ropade en av mina grannar till den andra (Emil will know). "Jaa-a då!" tänkte jag hojta ut ur mitt rum. Det hade vart kul. Tror jag. Men nä, ibland måste man vara vuxen och så.
Vi svenskar sover sämst i Europa. Och vi sexar illa också; 92 ligg om året. Vi kan i alla fall trösta oss med att vi äter mest godis i Europa. Allt enligt Aftonbladet som väl slängt ut de här statistikatriklarna bara under den senaste veckan typ. Vem bryr sig, ungefär...
Nu har Linda åkt till Katrineholm minsann. Och de andra har jag inte sett till mycket idag. Teo har åkt till mormor och morfar (åh, jag hoppas han hälsar från mig. Och de kommer garanterat skaka på huvvet och undra vad jag är för storkhuvve... Nåja, kanske bäst att han inte hälsar ändå...), Emil har vart hos Madde, Madde har följdaktligen varit med Emil och Zara och Anna har shoppat loss på stan. Jag har umgåtts med mitt rum. Fint fint. Jag triiiivs och så! :)
Jag cyklar förbi
Det är soligt. Det är fredag. Där går de. Paret som har allt. En man klädd i en snygg svart rock som verkligen passar honom. Han är blond och ser bra ut. Kvinnan han håller sin arm kring är varken för tjock eller för smal. Det permanentade rödbrunfärgade håret har blond slingor i sig och hänger ner över axlarna. Magnifikt. Båda ser för unga ut, men de blonda gulliga barnen som går precis bakom dem är deras. Vad är fel? Vad är dåligt? Inget. Jag cyklar förbi.
AB-Ronnie: "Vi kan annat än våldta 14-åringar"
AB-Ronnie: "Vi kan annat än våldta 14-åringar"
